Kulturarv Östergötland
Kulturarv Östergötland

Mathias Larsson Skönberg - Ett otroligt liv

Mathias föddes 1760 i Skönberga socken i ett torp med det föga inbjudande namnet Myggdansen. Fadern Lars Jonsson var enligt kyrkböckerna en ofärdig skräddare. Modern hette Anna Christiansdotter och skulle senare beskrivas som mindre skötsam och med fog beskyllas för att utnyttja sin sons tillkortakommanden för runda allmosor genom att visa upp honom i grannskapet som förtäckt tiggeri.

Det var således under svåra omständigheter som Mathias började sitt liv. Född utan armar, händer, lår och andre vanlige kroppsdelar var hans utsikter för ett värdigt liv i 1700-talets Sverige dessvärre obetydlig. Det kom trots hans menliga förutsättningar att gå förhållandevis bra för honom. För denna vetskap är vi lyckligt lottade av det faktum att hans livsöden finns beskrivna i en artikel i Kungliga Akademiens handlingar från 1798. Artikelns författare var läkaren, botanisten och Linnélärjungen Erik Acharius, och han ger oss en fyllig och trovärdig levnadsbeskrivning av vår person.

Efter att ha träffat Mathias beskriver Acharius utförligt sitt falls kroppsliga svagheter. Det mest rörliga visade sig vara begränsat till Mathias vänstra stortå och tån invid. I övrigt var huvudet välformat och ur hans ögon gnistrade eld och qvickhet. Vidare övergår Acharius att beskriva Mathias förbluffande förmågor. Redan som barn ska han ha visat ovanlig fattningsgåfva. Tidigt ska han ha lärt sig att läsa och senare även att skriva med sina rörliga tår. Möjligen hade han fått möjlighet att lära sig dessa färdigheter efter att han på socknens bekostnad placerats på Söderköpings hospital. Vad som ytterligare beskrivs av hans talanger är som sagt häpnadsväckande. Med hjälp av sin vetgirighet ska han lärt sig ett flertal praktiska hantverk. Utöver att snickra kistor, stolar och väggskåp ska han berömligt både sytt och knypplat. Hans s.k. kistebrev som nämns vara populära kistlocksprydnader av allmogen visar att han även hanterade pensel mellan sina tår. Om det inte vore nog trakterade han även fiol. Enligt Acharius lät hans spel dock ganska entonigt men kompenserades av rösten som var stark och ljudande och som gjort et förträffeligt intryck på det mindre delicata folket.

Längre fram i artikeln får vi veta mer om hur Mathias liv föreföll sig vid tiden för utfrågningen. Sin begränsade rörelseförmåga hade han löst med hjälp av en egentillverkad kärra som drogs av hans hund. Hunden styrdes med en sele och en piska som Mathias höll i sin nådefullt friska vänsterfot. Med denna rörelsefrihet kunde han resa runt i bygden, främst för att besöka marknader för avsalu av sin allehanda produktion av snickerier, spetsar och konst. Inför marknadernas ofta laddade stämning visar sig vår hjälte inte heller tvekat att försvara sig mot ideliga glåpord och gliringar. En del av skulden lägger läkaren på Mathias hetsiga humör och dennes spritkonsumtion, men faktumet kvarstod att han kunde fälla en antagonist till golvet med sin kroppstyngd genom att förbluffande vigt kasta sig från stolar och bord.

Som ett yttermera uttryck för hans friska sidor hade han en sexuell förmåga. I samband med Acharius utfrågning anförtrodde sig Mathias att han tio år tidigare häfdat en liderlig qvinsperson som han önskat gifta sig med, men som dock avslogs av socknens styrande. Tio år därefter, en kort tid innan artikeln publicerades, fick Mathias en dotter med den ogifta pigan Catharina Månsdotter, själv puckelryggad. Dottern Maja Stina var enligt Acharius välskapt och bar inga tecken på föräldrarnas kroppsliga brister. Vid denna tid var Mathias intagen på Vadstena hospital. Barnets mor var skriven i stadsförsamlingen. Omständigheter gjorde dock att dottern Maja Stina togs in på hospitalet 1799 för ynnesten att åtnjuta halvt bröd tills hon fyllde 16 år. Fadern avled på hospitalet 1806.

Här slutar denna presentation av vår förkrympta kraftkarl. För den som gillar snåriga arkivstudier kan jag emellertid tipsa om att Mathias möjligen fick ytterligare en dotter. I Vadstena hospitalsförsamlings dödbok för 1803 nämns en Anna Cajsa som dotter till hospitalshjonet Mattias. Det spåret har jag inte lyckats följa inför ramen av detta tryck.

Bilden är en gravyr av okänd konstnär publicerad i Erik Acharius artikel om Mathias Larsson Skönberg. Enligt författaren är texten nedtill författad av Mathias tåskrift.

 

 

Leif Wallentinsson, Östergötlands länsmuseum, mars 2015

 

Källor:
Kyrkböckerna för Skönberga församling, Vadstena stad och Vadstena hospitalsförsamling.
Clas G Olsson, Omsorg & Kontroll – En handikapshistorisk studie 1750-1930..)

Tillbaka

Kulturarv Östergötland
Tfn:
013-23-03 91 
E-post: kulturarv@ostergotlandsmuseum.se

Producerat av Teknomedia