Kulturarv Östergötland
Kulturarv Östergötland

Rehnbergs Sädes Bränvin

Har du sett de åttkantiga buteljerna med den fina etiketten med texten Rehnbergs Sädes Bränvin? Har du då kanske funderat över varför det står Söderköping längst ned på etiketten? Historien börjar år 1841 i Rejmyre då ett gossebarn föds i glasritarefamiljen Rehnberg på Rejmyre glasbruk. Sonen får namnen Erik Petter Wilhelm Rehnberg. 

Inflyttade

År 1859 flyttar den då 18-årige Erik till Söderköping, där han börjar arbeta som bodbetjänt hos olika handlare. I inflyttningslängden för Söderköping (S:t Laurentii BI:2) för året 1859 hittar vi bodbetjänten Eric P. Wilh. Renberg överst på sidan och får veta att han flyttade in den 10 november från Norrköping. 

Efter bara ett par år i staden startar han firman Rehnbergs Brännvinshandel. Han bor då i Hagakvarteren. År 1867 flyttade familjen och verksamheten in i en gård vid Rådhustorget. Gården kallades då för Granströmska gården efter källarmästare Granström, vars rörelse Rehnberg övertog. Senare kom namnet att ändras till Rehnbergska gården.

Karta

På stadskartan från 1867 (Lantmäterimyndighetens arkiv akt 0582k-27) syns Rehnbergs stora tomt med nummer 34, 35a (inringad) söder om Rådhustorget.

I huset hade Rehnberg både utskänkning och en omfattande vin- och sprithandel. Han sålde dessutom sina produkter till orter både inom och utom riket. Brännvinshandeln krävde stora utrymmen och firman hade lager i olika källare kring Rådhustorget och på flera platser längs Göta Kanal. Det hela var ett storföretag i den lilla staden under senare delen av 1800-talet. Firman utvecklades till en av större sprithandlarna i landet och på 1880-talet öppnade man filialer i Gryt och Valdemarsvik.

Rehnbergs mest kända produkt är Rehnbergs Sädes Bränvin som såldes i åttkantiga flaskor, vilka tillverkades speciellt för ändamålet vid glasbruket i Rejmyre. Råspriten köptes in från olika håll. I Söderköping renades den, smaksattes och tappades på flaskor och kuttingar. Det fanns många olika smaker att välja, som t ex pomerans, kummin, smultron och vinrutebrännvin. Hur Landtmannapartiets blandning smakade kan man undra. Här tillverkades också olika sorters vin på råvaror från trakten, som blåbär, körsbär, äpple och krusbär. Förutom vin och brännvin såldes konjak, likör och punsch.

Rehnbergs gård

Rehnbergska gården vid Rådhustorget. Ur Östergötlands museums arkiv.

Rehnberg var i slutet av 1800-talet en av stadens mäktigaste affärsmän och var medlem i stadsfullmäktige. Han avled 1905 och firman drevs vidare av svärsonen Ragnar Swahn tills den köptes upp av Vin- och Spritcentralen 1917. Det Rehnbergska huset revs på 1920-talet och ersattes då av en Konsumaffär, vilken i sin tur revs på 1970-talet för att ge plats åt Systembolagsbyggnaden. Systembolaget i Söderköping ligger m a o på en plats med gammal tradition av handel med alkohol.

Vad hände då med Rehnbergs Sädes Bränvin när Erik Rehnberg avled? Han var den enda som hade receptet och han hade det inte nedskrivet. Man fortsatte att sälja brännvinet tills lagret var slut. Sedan började man experimentera för att få fram den rätta kryddblandningen. Brännvinet skulle ha smak av ett ekfatslagrat destillat av kornmalt, russin och honung.

Efter fem år kunde man lansera brännvinet på nytt under namnet Östgöta Sädesbrännvin.

Läs mer om Rehnbergs verksamhet och annat spännande som rör Söderköping på Söderköpings kommuns hemsida och bl a flaskor och butejer på Anders Lindkvists hemsida.

Ann-Charlott Feldt, Kulturarv Östergötland

Tillbaka

Kulturarv Östergötland
Tfn:
013-23-03 91 
E-post: kulturarv@ostergotlandsmuseum.se

Producerat av Teknomedia