Vadstena kloster var ett kloster för Den helige Frälsarens orden, vanligen kallad Birgittinorden, i Vadstena i Östergötland. Klostret planerades av Heliga Birgitta och invigdes 1384 som ett dubbelkloster med både nunnor och munkar. Under medeltiden var det Sveriges främsta andliga centrum och moderkloster för birgittinkloster runt om i Europa. Sedan 2025 ingår Vadstena kloster i Sveriges kulturkanon. Här berättar vi om klostrets grundande, vardagen innanför murarna, storhetstiden, reformationen och klostrets återkomst på 1900-talet.
Grundandet 1346–1384
Klostret kom till genom att kung Magnus Eriksson och drottning Blanka av Namur testamenterade kungapalatset i Vadstena till ett nytt kloster, först i sitt svenska testamente 1346 och sedan i det norska året därpå. Kungaparet ville begravas i klosterkyrkan och att klostrets präster skulle be för deras själar.
Det dröjde till 1370 innan påven godkände Birgittas ordensplaner, och då i modifierad form. Klostret kunde invigas först 1384, efter både Birgittas och hennes dotter Katarina Ulfsdotters död. En påvlig bulla 1378 gav klostret rätt att utdela avlat till pilgrimer på vissa högtidsdagar, vilket lade den ekonomiska grunden för bygget.
Enligt Birgittas instruktioner skulle klostret bestå av 60 systrar och 25 bröder. Hela klostret leddes av en abbedissa. Syftet med dubbelklostret var troligen att nunnorna skulle ha tillgång till präster för bikt och mässor.
Livet i klostret
Kontakten mellan nunnor och munkar var minimal. Kyrkan var gemensam, men brödernas område låg på nedre våningen och systrarnas på den övre. Redan mellan klockan 3 och 4 på morgonen ringde klockan till ottesång, och bröder och systrar turades om att leda gudstjänst fram till klockan 8. Skratt och meningslöst prat var förbjudet.
Först klockan 8 åt man dagens första måltid, i tystnad medan en nunna läste högt ur helgonlegender. Överbliven mat delades ut till de fattiga. Under dagen skötte systrarna sjuka, hushåll och förråd, sydde kläder och broderade mässkrudar, medan bröderna läste själamässor, kopierade böcker på pergament och översatte texter. Klockan 16 var det aftonsång och dagens andra och sista måltid.
Reglerna följdes inte alltid. Ett brev från syster Ingrid Pärsdotter 1498 berättar att bröder och systrar lekte, drack vin och dansade i trädgården. De flesta överträdelser handlade dock om prat och skvaller, men allvarliga förbrytare kunde sättas i klostrets fängelse, ”mörkastugan”.
Storhetstiden 1384–1527
Klostret gynnades av kungahuset och adeln och blev snart både Sveriges främsta andliga centrum och landets största jordägare. Vadstenamunkarna fick stor betydelse som biktfäder och predikanter, och klosterfolket framställde religiösa handskrifter och liturgisk textil av högsta klass. Klosterbiblioteket omfattade enligt nyare forskning mellan 900 och 1 350 volymer och var sannolikt Nordens största under senmedeltiden.
Vadstena hade internationell betydelse som moderkloster för bland annat klostren i Reval, Nådendal, Bergen, Marienbrunn i Danzig och Syon Abbey i England. Även kungligheter sökte sig dit: 1455 invigdes kung Karl Knutssons åttaåriga dotter Birgitta i klosterlivet.
Reformationen och klostrets slut 1527–1595
När reformationen inleddes 1527 förbjöds Sveriges kloster att ta emot nya noviser. Vadstena klarade sig bättre än andra kloster tack vare sina adliga förbindelser och sin internationella berömmelse – Gustav Vasas egen syster Anna var nunna där. På 1540-talet konfiskerades ändå klostrets jordinnehav och den katolska mässan förbjöds.
En sista blomstringstid kom under den katolskt sinnade Johan III, som 1575 tillät nya noviser, och påvens sändebud kardinal Antonio Possevino besökte klostret 1580. År 1595 stängdes klostret på hertig Karls order. Åtta av de elva kvarvarande nunnorna reste med den sista abbedissan, Katarina Olofsdotter, till dotterklostret Marienbrunn.
Efter klostertiden
Byggnaderna stod tomma i omkring fyrtio år. 1641 inrättades ett krigsmanshus för före detta soldater och deras familjer, som fanns kvar till 1783. Senare användes byggnaderna som sjukhus, lasarett, fängelse och som en del av Vadstena sinnessjukhus fram till 1951.
Birgittinerna återvänder
Genom Elisabeth Hesselblad återvände birgittinerna till Vadstena 1935 och startade ett gästhem vid Vätterns strand söder om det medeltida klosterområdet. Klostret blev 1963 formellt ett underkloster till Maria Refugie i Nederländerna och är sedan 1991 ett abbedisskloster med namnet Pax Mariæ. Systrarnas klosterkyrka ritades av Karl-Göran Eklund och byggdes 1973.